"Jag har mer än 90.000 järn celler". Ett citat klottrat på en elbox muntrade upp min lördag. Särskrivning OCH utan h. Fantastiskt...


Efter att ha jämnat ut min enorma närvarokvot med lite frånvaro i morse (medveten sovmorgon) möttes jag av ett riktigt upplyftande mail från CMZ. Jag måste GÖRA OM mitt personporträtt. Det kan ju hon glömma. Jag VET att hon bara vill jävlas.

Helgen i övrigt var lugn. Fredagen var så fruktansvärt stressig att jag höll på att svimma precis innan konserten, så jag fick sitta och lyssna istället för att sjunga. Dessutom var jag förkyld som få, och fruktansvärt allergisk. Susanne var där, och vi fikade på café Station och pratade bort vår vårångest i några timmar efter konserten innan vi drog hem till vårt.
Så lördagen beordrade jag mig själv att ta det lite lugnare. Tog en liten joggingtur iallafall, och blev lite upplyft när jag läste citatet här ovan.
Söndagen tillbringades i tvättstugan och framför tv:n. Fastnade av någon oförklarig anledning framför Bingolotto, där Janne Loffe Carlsson (jag ryser när jag ser den mannen) kom med det enda hjärndöda citatet efter det andra. Det plus en olidlig Richard Ohlsson och en uttjatad programidé gjorde till slut att mitt sunda förnuft tog över, jag stängde av tv:n och gjorde något nästan lika tråkigt: Gick igenom Umeå Nya Studentteaters ekonomi. Men har man lovat att vara revisor så har man.

Ikväll känner jag för att göra något som kan få mig på lite bättre humör. Den senaste veckan har jag nog varit olidlig för min närmaste omgivning, och det är rätt drygt att umgås med sig själv när man är på det här humöret... Egentligen skulle jag inte ens ha skrivit det här blogginlägget, men nu är det gjort. Och förhoppningsvis stannar lite av all negativitet kvar i bloggen, nu när jag har skrivit av mig lite. Så kan man försöka fokusera på trevliga saker. Som att det faktist är 20 grader plus ute och att solen skiner.