En epok går i graven

Det är ledsamt men sant, reflex ska läggas ned på Labyrint. Trots våldsamma protester hos oss som skrivit för Labyrint. Jag har varit med i redaktionen i sex och ett halvt år, lika länge som tidningen funnits. Passa på att besöka tidingen medan den är på topp, adressen är www.labyrint.nu.
En annan ledsam sak är att praktiken är över. Jag kunde verkligen inte ha fått bättre praktik, det har varit ett rent nöje från början till slut. Nolervik avslutade med att säga att om han lämnade över kultursidan till mig några dagar, så skulle han tryggt kunna lita på att den höll hög kvalité. Inte så dåligt omdöme för en förstagångspraktikant! :)
Susannne ska råskolka nästa vecka. Men jag förstår henne, det är lite dyrt att flänga fram och tillbaka för bara ett par lektioner. Själv kan jag knappt bärja (bärga?) mig tills jag får se alla igen! Long time no see...
I morgon bär det av till Jessica och Jonas på kvällen. Jonas skulle laga middag, trevligt trevligt!
Nu ska jag imundiga en mycket sen middag- hamburgare och cider blir det.

The Hagaman is caught...

Det känns ju lagom muntert att man bor granne med hans arbetsplats... :S En trevlig familjefar... jotack.
I Östersund fästes inte någon större uppmärksamhet på hans tillfångatagande. En liten notis på inrikessidan bara. Försöker gå in på vk.se, men servern har tydligen kraschat. Fast egentligen hade jag nog redan börjat nonchalera hagamannen lite smått. Gick hem från krogen i ren trots för några helger sedan.
Apropå något helt annat, Inkognito hämtas från tryckeriet idag! Ska bli spännande att se hur den ser ut...
Nu tar jag nog lunch eller något. Tills jag skriver här nästa gång kan ni roa er med att läsa en konstrecension av en totalt oerfaren konstkännare....


Konstbetraktelse av den oerfarna
• Ahlbergshallen, Östersund
• Clara Hedborg ställer ut måleri, skulpturer och glaskonst

Vi får inte upp dörren!
Damen som sitter och vaktar utställningen på Ahlbergshallen ser lite uppgiven ut. Halva utställningen går inte att beskåda, hon har prövat alla nycklar.
Jag knuffar lite brutalt på dörren, som går upp vid andra försöket. Jag blir lite paff när jag ser mig omkring och tänker...
Vad tomt det är! Jag skäms lite av tanken, och det slår mig efter ett tag att konst kanske är mycket mer än ett första intryck.

Det är en sparsmakad utställning. Det är mycket former, men med tanke bakom. Jag fastnar speciellt för konstverket Så som en spegel. Det ser ut som en lång tunnel, med ljus i slutet. Det är suggestivt och effektfullt, nästan lite futuristiskt. Balans och jämvikt är ord som poppar upp i mitt huvud när jag ser det mobila konstverket i mitten av rummet. På en vägg finns det ett konstverk som fångar min uppmärksamhet. Fotsteg i en oformlig låda. Han, Hon, Den, Det kallas serien. Men fotstegen verkar vilja vara så mycket mer än ett subjekt. De vill att man ska styra stegen dit man känner för, och följa sitt hjärta.
Innan jag går ut ur rummet lägger jag märke till en liten svart tavla i det ena hörnet. Man kan nästan bara ana att hålet i mitten finns där, precis innan man sugs inåt.

I ett annat rum svävar ett hus i luften. Dörren är röd, och listerna är i skiftande färger. Men varför är fönstren vita? Är det betraktarens ögon de ska symbolisera, man ser olika oberoende vem det är som tittar in? På en angränsande konstverk kan man se dagens första ljusstrålar leta sig in på kala väggar, i olika vinklar. Det är kanske de fönstren som hör till huset. Jag tycker de två konstverken kompletterar varandra bra.

Tre tavlor - som bildar litografin Kast och Lyra - ser mest bara moderna ut vid en första anblick. Men står man kvar ett tag och försöker hitta något mer än bara streck, ser man snart att konstverken verkar sträva någon annanstans. Man anar en rörelse som vill ut ur bilden, bort ur bilden. I mitten finns det svarta bollar. Bollarna ser tveksamma ut, som om de inte riktigt vet vart de ska ta vägen. Jag tänker: Kast och lyra passar nog egentligen bra som titel. Fast jag vet inte varför.

I det sista rummet finns det hus. På varje hustavla är någon del särskilt framhävd, ett tak eller en vägg. De är färgglada bilder och jag gillar dem. I stället för att bara vara hus, blir det hus med en del man särskilt ska lägga märke till. Jag är inte bara ett hus, jag är ett konstverk verkar husen vilja ropa till besökaren.

När jag lämnar utställningen slår det mig att dörren jag fick öppna i början var nog en symbol. Dörren öppnade en dörr till mitt konstmedvetande...

Jenny Isaksson


Artikeln publicerades
2006-03-30 kl.00.00

Pagrotsky i antågande...

Efter att ha läst Nolerviks brev till kulturministern kom jag på idén att fråga folk på stan vad de ville fråga Pagrotsky om de hade chansen. Jag gav mig ut i det fruktansvärt trista vädret och hittade några människor som gav intelligenta kommentarer. Enda problemet var att bläcket löstes upp av snön, så jag visste inte vad en gubbe hette. Jag ringde till den enda Bernt som hade liknande efternamn, och han ville förtydliga sitt citat. Bra att jag ringde då...
Jag får frilansa för ÖP i sommar! Jag är jätteglad! Det verkar som om jag får jobba på Löjtnantsgården också, så nu känns det som om hela livet fixade sig på bara några timmar... :-)
Skrev en "Konstbetraktelse av den oerfarna" alldeles nyss, utan att veta om den skulle bli publicerad eller inte. Men Nolervik tyckte så mycket om den att den blir publicerad ändå.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra i en timme. Då ska jag fixa till håret lite, klippa och göra slingor hos den eminente iranska frisören på Guldsaxen. Han känner hela vår familj vid det här laget...
I helgen ska jag nog hem till Jessica och Jonas. Har inte varit hemma hos dem förrut. Sedan bär det av till Umeå på söndag. Hoppas Lenitha åker med samma buss, så slipper man stirra på ett blått säte i sex timmar.

"Men vad trevligt med lite kritik!"
Stefan Nolervik vet hur man hanterar ilskna tanter...

Stefan Nolervik hade fått ett mycket argt brev där en högkyrklig moraltant skällt ut honom för hans senaste krönika. Han skickade tillbaka ett brev där han skrev: Men vad trevligt med lite kritik! Jag blir så glad när jag får post. Jag måste få publicera ditt brev på kultursidan. Sen blev tanten tydligen så paff, så hon hörde inte av sig. Dagen därpå fanns brevet från tanten i tidningen under rubriken "Kan man verkligen lita på Stefan Nolervik?". Haha. En så skön inställning ska jag också ha om jag blir kulturredaktör...
Idag ringde en konstnär som jag skrivit om till mig och berömde artikeln. Det är jättekul när man får lite feedback! Det hade tydligen kommit en massa folk på hennes vernissage som blivit nyfikna sen de läst min artikel...
Jag tog en liten paus från allt och gick och åt god mat med Jessica idag. Hennes dotter Alicia är bara några veckor, och jättesöt!
Börjar längta lite till ume... fast egentligen känns det kanske inte som värdens bäst utnyttjade vecka nästa vecka, det är bara två dagar som har lektioner. Men det ska bli kul att se folket igen! :-)
Nu ska jag se på Kim Novak badade aldrig i Genersarets sjö... har aldrig sett den, men hört att den ska vara bra.

"Det är mörker med citron i ska jag säga".

Ökenmorgon. Jag vaknade med tårade ögon och sprängande huvudvärk. Naturligtvis hade jag glömt att ställa om klockan till sommartid, så jag fick jogga till bussen i snöstorm. Kom cirkus en timma försent, men handledaren verkade lugn och sansad. Det är rätt otroligt att det är första dagen jag kommer försent idag... trodde det skulle inträffa mycket tidigare... ;-)
Kommer på mig själv att tänka allt mer negativa tankar. Varför är världen så orättvis? Ska försöka bortse från mitt dåliga humör, men ibland är det svårt... Vill helst bara bryta ihop ibland.
Läste en gripande bok igår. Eller gripande och gripande. Den var spännande. Nära dig tror jag att den heter. Fastnade vid en konstig film sen, zappade över till VH1 och såg på gamla musikvideor någon timme istället. Blev lite nostalgisk och ringde till Karin, min bundsförvant under gymnasietiden. Hon hade precis varit i Ö-vik på dop. Funderar på att "svänga förbi" Linköping på lovet och hälsa på henne och Andreas. Har ju inte sett deras nya lägenhet.
Ska träffa ett folkmusikband snart. Eller rättare sagt en av deras medlemmar. Det lät som om de spelade en ganska spännande kombination av nordisk och keltisk musik. Får la ploga iväg snart. Det är nog några decimeter snö ute...

Vaknade av en hysterisk katt som försökte släpa upp samtliga i huset klockan fem på morgonen. Somnade inte om direkt, så jag läste artikeln som jag skrev igår. Förutom att den fick dela sida med ett gigantiskt påskägg, så var den okej. Kändes ganska skönt att slippa gå till redaktionen sen, har varit ute och promenerat lite längs Storsjön istället. Den här veckan har gått så fort! Tur att vi ska ha journalistisk gestaltning när vi kommer tillbaka, hade nog inte orkar med en tv-kurs just nu. Jag kommer nog ändå enbart syssla med skrivandet sen iallfall.
Ringde Jessica förut, tänkte att man skulle få se hennes lilla nyfödda tjej. Men hon var inte hemma, så vi får fika nästa vecka istället.
Ikväll blir det nog lite filmtittande efter konsterten. Ska försöka få iväg lite sommarjobbsansökningar... Känner på mig att det blir jobb på äldreboende den här sommaren också... :( Vill skriva! :-)

Välkommen till min splitternya blogg! Här ska jag försöka skriva så ofta det bara går, de följande veckorna kommer det mest att handla om praktiken på ÖP...

Man känner sig rätt bortkommen på redaktionen. Men handledaren sa idag att det märktes att jag brann för det jag gjorde, och sånt är alltid kul att höra. Fixade 10-veckorspraktiken idag också, så då slipper man tänka på det...
Var och intervjuade en antikvarie om utställningen "Det blå" alldeles nyss, det kommer nog i tidingen nästa vecka (för intresserade, kolla op.se).
Det roligaste är att höra vad folk tycker om ens texter... En Hammerdalbo mailade in till redaktionen och berömde en text jag skrivit i översvallande ordalag. Och handledaren har mest positiva saker att säga. Känns som skrivsvackan jag var inne i alldeles nyss är som bortblåst.

Fick ett mycket underligt mail idag. En tjej sade att hon var så glad för att jag var jag, eftersom hon hade flyttat från Umeå på grund av en Jenny Isaksson. Men hon hade sett på en bild att vi inte var samma person. Sedan frågade hon om jag var den Jenny som skrev bra. Jag svarade att jag skrev en hel del på nätet, och hon berättade i sin tur att hon också gått kulturjournalistik i Umeå. Världen är liten...

Nu ska jag nog ut och gå lite, det är fint väder och Östersund är en fin vårstad.